Barn

Idag så var de dags för jobb. Jag har igen upptäckt att jag inte alls gillar barn, förutom mitt eget. Vädret idag var allt annat än mysigt så vi tog bussen upp till kontoret. När vi kliver på bussen möts vi av massor med snoriga näsor och högljuda skrik. Usch tänker jag och ställer mig så långt bort jag bara kan. Detta hjälper så klart inte utan dessa barn ska verkligen röra sig fram och tillbaka. Dom ska viska nånting till någon annan, berätta för föken att han är kissnödig eller bara sitta och glo på mig och hosta ner i min vagn. Jag önskar att jag hade bild på detta, men tyvärr vågade jag inte.
Men när vi väl kom fram till jobbet så var de bara bra, vi jobbade flitigt och kring 11 somnade Hannah i sin vagn och Elisabeth och jag fick en hel massa gjort under den tiden. Är väldigt skönt att jobba med någon som känner mig så väl. Hannah tar ofta över mitt skrivbord när vi sitter på jobbet.

kring klockan 1 var det dags att dra sig hemmåt igen. Även denna gång med buss. Behöver jag säga att de redan fanns barnvagnar på plats? Vi hmnade bredvid en jobbig liten tjej som inte ville sluta skrika. Hon skrek verkligen hela vägen till mitt stop. NON STOP! Jag ville bara säga till mamman att hon skulle laga sitt barn. Eller trycka på mute-knappen. Ja, jag vet. Nu kommer min mamma skriva en kommentar om att jag borde vara snällare och mer förstående då jag också kommer hamna i samma sits någongång när Hannah blir äldre. Men nej, det tänker jag inte vara! Jag ska minsann hitta knep att få Hannah tyst på.