Fortfarande

Fortfarande inget besked om jobbet, men jag ger inte upp. Utan jag fortsätter att hoppas. Jag fortsätter även att tacka ja till kurser och ringa csn, kolla schemat och beställer böcker. Det gäller ju att inte ligga på latsidan.

Hannah går fortfarande på dagis och efter bytet verkar de gå bra. Knappt en vink eller puss hinner hon med att ge sin kära mor. Nope, istället ska hon visa bamse för hela dagis och visa hur mycket ris man kan hälla på golvet. Inte kokt ris då utan rå ris. Dom har en hel låda full med rått ris, däri bor det bilar och båtar. Stackars fröknar som städar, får se hur länge den lådan är kvar.

Väldigt duktigt är hon på att hjälpa till också. Baka, laga mat, kasta sakerna på golvet och stoppa ner hela handen i bunken. Men söt är hon.

Vardag

Nu börjar vi komma tillbaka till vardagen igen. Vilket på sitt sätt känns underbart. Hanna har börjar på nytt dagis och hon verkar trivas. Jag dansar dock lite i limbo eftersom jag inte vet om jag kommer att jobba eller plugga till hösten. Jag hoppas på det första.

Så låt oss alla be om att jag får jobbet.

Hannah blir bara coolare och coolare för varje dag. Jag blir bara mer galen. Till och med Hannah har noterat detta. /vilket hon även berättade för sin dagisfröken idag, mamma galen!!)

lite bilder..

Nu kommer de lite nya bilder på skrutt.

Osäker

Ni vet när man blir lite osäker på sin roll som mamma. Man vet inte riktigt om man gör rätt eller fel, om de metoder man använder är de rätta eller om de skadar mer. Men jag tror någonstans att man måste kunna vara ärlig med sina fel och brister, av vi mammor också är människor. Jag skrek åt min Hannah idag när hon inte lyssnade. Ångesten kunde inte ha slagit till hårdare och gjort mig uppmärksam på vad jag gjorde. Samtidigt som jag bara är mamma och människa så orkar inte jag heller hela tiden. Försökte förklara för Hannah att mamma också blir ledsen och arg ibland. Vi bad varann om ursäkt.

Nu vill hon inte riktigt sova utan tar till alla hjälpmedel hon kan för att slippa. Vad gör man då?