Föreläsning.

Jag har nu fått bilderna på Hannah när hon enbart var några timmar. Jag kan inte riktigt förstå att hon varit så liten en gång. Detta får mig verkligen att tänka efter och njuta av varje dag som går. Att verkligen ta till vara på alla steg som Hannah tar i sin utveckling, att verkligen njuta av varje fas hon är i. För snart, som en god vän påpekade, tar hon studenten. PÅ detta kort så är min älskade dotter drygt 5 dygn gammal.

Idag så började dagen med jobb på hemmaplan. Elisabeth kom hem till oss och vi passade på att jobba i två timmar. Sen blev de en tur till BVC och nu är Hannah 63,5 cm lång och väger 6060 och blir 10 veckor på lördag. Tänk vad tiden går fort. Vi hann också med ett möte på Universitet inna vi lämnade av Hannah hemma hos mormor och morbröderna innan de var dags för föreläsning. Jag hann gå på halv och få i mig lite fika innan mormor ringde och fick hämta upp mig för Hannah inte tog flaskan utan ville äta på mig istället. Men, de ingår väl i livet som mamma att alltid vara beredd. Och om jag ska vara ärlig, så var de ganska skönt att se henne igen efter två timmar. Som man kan sakna sina barn.

Nu ligger hon i tryggt för i sin säng och sover så gott.

Rutiner.

Vi börjar nu mer och mer få in våra dagliga rutiner, och nu ligger faktiskt Hannah och sover och jag får lite välbehövlig tid för mig själv. Dricka en kopp te, titta på tv och hinna med lite jobb. Men så fort jag går utanför rummet så tror jag att hon kommer sluta andas så titt som sätt springer man in för att kolla att hon faktiskt lever. Men de är bara jag som är nojjig...

Det är redan måndag och dagarna bara rusar förbi. Denna helg var otroligt mysig och den började med en heldag på stan med alla tjejor. Fika och en trevlig promenad på stan. Underbart sällskap till bussen också. Söndagen bestod av en biltur till Stockholm och Gröna lund med hela familjen. Hannah satt en stund på min mage men sen tog morfar över. Då tog passade jag på att åka lite karuseller och leka av mig en stund. Allt för att man ska orka med i veckorna..

Imorgon blir de jobb hela dagen och en tripp till BVC. det var nästan en månad sen som vi var där så de ska bli kul att se hur mycket hon vuxit sen sist. På kvällen blir jag för första gången branfri en längre tid då jag ska på RBUF möte och sen en föreläsning. Ska bli väldigt tomt att lämna bort henne, men samtidigt ganska så skönt. Får man säga så?

Det känns konstigt att tiden kan gå så fort. Att Hannah nu börjar bli sin egna lilla individ och människa. Och tänk att jag ska få vara med på den fantastiska resen. På tal om resor så håller jag nu på att planera en resa till Göteborg för mig och Hannah. Lite längre tågtur denna gång, men de ska nog gå bra.

Ville passa på att tacka alla er som läser, de kommer fram mer och mer vilka som gör de. Och jag blir rörd, verkligen!

Trött.

Jag lovar att jag ska försöka blogga mer. Men de är svårt när Hannah ligger och skrattar mot en, man kan inte riktigt fokusera på nånting annat då. Men jag lovar att jag ska försöka, för de är otroligt roligt att få veta vilka som läser den.

Veckan har börjat bra, vi har varit på stan med mormor, jobbat med bettan och varit i karlslund och gått.jag har också bråkat med comhem, försäkringskassan och min hyresförening. Alla dessa har haft nånting att säga till om gällande att jag har barn. Jag börjar nu bli otroligt trött på att behöva försvara mig för Hannahs skull. detta får mig dock ännu mer peppad att visa vad jag går för. För Hannah är verkligen världens underbaraste barn.

Men tänk om de fanns en handbok...

Mm.

Jag älskar verkligen att vara mamma, verkligen. Men när man blir förkyld och får feber, måste jobba och håller nu på att tvätta då blir man lätt irreterad. Inte bara att Hannah ständigt sitter på magen och gör sig påmind, allt är inte riktigt anpassat för en ensam mamma med bebis. Sen att man inte riktigt har någon att klaga för eller som berättar hur duktig man är. Visst ingår detta i mitt heltidsjobb som mamma. Men ibland kan man behöva ett uppmuntrande ord eller två. Men samtdigt vet jag att alla har fullt upp med sitt och alla har sina problem. Fast så ensam som man kan känna sig, är inte alls roligt. Man tappar lite sina vänner då dom har fullt upp med annat...

Men jag har tur som har Hannah, som dock inte vill sova med mamma utan bara sitta och prata och gå omkring, hon piggar alltid upp mina dagar.

Någon som vill dra lakan med mig?

Arg.

Denna dag börjde med att jag vaknade upp med världens förkylning. Detta hindrade dock inte Hannah från att vara den pigga och glada tjej hon är. Jag fick denna morgon också brev från skattemydigheten om att vi nu heter Caroline och Hannah Stenfelt. Det känns nu underbart att få ha samma namn och att vi nu är en hel familj.

Annars har jag åkt på en förkylning och idag har jag och Hannah mest tagit de lugnt och lagt mat till mamma. Vi har också skrivit ett brev till Länstrafiken där vi framför vårt missnöje med hur människor med barnvagnar behandlas. Det är orättvisst att vi inte får plats och gång på gång får vi stå ut med oförskämda attacker. Bygg större bussar!!

Nu ska vi krypa till kojs då vi i morgon ska upp och jobba.

Stockholm.

Igår så åkte jag och Hannah på vår först utflykt tillsammans. Kl 08,08 gick tåget upp mot Stockholm och de var ett stort äventyr att få på vagnen på tåget. Men som tur var va de ett nytt tåg och de fanns ganska gott om plats. Hannah var en ängel genom hela tågresan och fick mängder med komplimanger så hon kunde inte vara nöjdare. På bilden så ligger Hannah på sitt eget sätte och pratar med mamma.

Väl uppe i Stockholm började vi dagen med en frukost tillsammans med kusin vitamin Benjamin. Och de tåls och sägas igen, vi ses på tok för sällan!! Vi gick också drottninggatan fram pratandes och skrattandes. Sen styrde jag och Hannah stegen mot Anna och som tur var så hittade jag dit, utan att gå så mycket fel... Anna, som itne visste att vi skulle komma, kom ut springades i underkläder för att hjälpa mig med vagnen. Och de slog mig hur mycket jag saknar henne. Och hur fruktansvärt mycket jag tycker om henne. Anna som denna dag bjöd på födelsedagsfika såg fantastisk ut, och strax efter kl 2 så fylldes hennes lägenhet med gäster. Hannah tittade nyfiket på alla och trodde knappt sina ögon när de kom så mycket folk. Men, hon var underbar och satt tryggt i mammas knä när alla klappade på henne.

När vi sen skulle åka hem, så var de givetvis ett äldre tåg, men inte lika mycket plats. Och med trappor. Så jag tittade mig omkring för att få hjälp att lyta, men givetvis så fanns de ingen på perrongen. Hur ska man lyckas då? Så jag gick upp på tåget och hämtade ut en gentleman som fick lyfta åt mig. När vi sen skulle gå av i Örebro bad jag en snorkig tågvärd om hjälp. Är de inte deras jobb att hjälpa till i sådana lägen?

Men, dagen var fantastiskt trevlig och de dröjer nog inte så länge innan jag och Hannah reser igen.

Nya sängen.

Nu håller jag på att skola in Hannah i sin nya säng. Det går inte allt för bra. Hon vill inte alls ligga i den nya mysiga sängen utan helst bredvid mamma och somnade ammandes. Men de är som min kloka mor säger, att jag behöver sova effektivt när jag väl får göra de. Men de skär i hjärtat att behöva höra henne gråta så. Några tips på hur man gör de smärtfritt uppskattas.

Idag har Hannah och jag annars haft bakkalas. Vi har bakat Havreformar, drömmar och bullar. Så nu är hela frysen full med godsaker, så de är bara att titta in på en fika.

Ikea.

Idag, efter några timmars sömn ÄNTLIGEN, så var jag och Hannah med Lillemor till ikea för att inhandla en spjälsäng. Hannah var som vanligt på fantatiskt humör när vi är bland folk och satt snällt i sin bilbarnstol medans vi ihandlade de vi behövde. På bilden så kan ni se hur glad hon blev över sin nya säng. Men ni ska veta att de inte är speciellt lätt att sätta ihop en säng från ikea på egen hand... Med en skrikande bebis på magen. Inte att rekomendera. Men som tur var så får vi hjälp av mormor som kommer ridande på sin vita häst. Vad skulle jag göra utan henne.
Men ihop fick vi den och Hannah ska inatt få sova ensam för första gången. Undra om de gör mest ont i henne eller i mamma...

Hon har också blivit mer och mer förtjust i nappen och jag inser mer o mer vilken bra uppfining de är. Hon har varit nära många gånger natt hitta tummen men då trycker jag in nappen istället. Intalar mig själv att den kommer bli enklare att sluta med. Men båda har säkert sina för och nackdelar.

Har börjat titta på singelmammor också. Nån annan som följer den serien...? Jag tycker den är supermysig och Hannah passar på att ta en kvällsslurk medans mamma tittar. Men jag måstr också säga att allting verkar vara så puttinuttit med alla barn och mammor där. Jag tycker att verkligheten ser lite annorlunda ut. Mycket är underbart och fantastiskt. Men långt från allt...

Förkylning.

Nu är vi uppe i tredje dygnet med nästan igen sömn alls. Men Hannah har blivit förkyld och nyser och hostar. På bilden kan ni se hur vi ser ut efter två nätter utan sömn. Hannah sover sagt under dagen, men jag själv skulle inte kunna se tröttare ut. Sen är de himla svårt att sova under dagarna, jag menar bara för att ungen byter dyngs rytm så gör ju inte jag de...

Sen är de väldigt tråkigt väder att man inte riktigt vill gå ut, och då blir man lätt instängd. Men vi roar oss bäst vi kan, men filmer, besök och sångstunder. Vi roar oss också med att droppa ner koksalt i näsan på Hannah vilket inte alls är uppskattat utan hon belöner mina försök med en nysning varje gång några droppar råka slinka ner i näsan. Men nu har lilla tösen börjat att "prata" ännu mer och följer både saker och ljud med blicken. Tänk att de går så fort...

Verkligen.

Ska livet verkligen vara så här nu, bara för att man råkar ha en liten bebbe? Inatt har min lilla älskling och jag vari uppe hela natten. Vi spenderade nattens timmar med att:

1) Skrika
2) Försöka halvsova i soffan med Hannah på magen
3) Skrika
4) Torka upp bröstmjölk som Hannah spottar ut
5) Skrika
6) Stå och trampa utanför bageriet som öppnar kl 6
7) Skrika

Efter denna natt var någon timmes sovande då vandrade Hannah och jag upp på stan för en dags jobbande. Hannah var hur nöjd som helst eftersom hon fick sitta på mammas mage och sova. Hur mår då mamma idag? Well... Tänk vad bra att de finns smink som åtgärdar det värsta problemet. Och sova, ja. Det kommer väl som sagt när man blir gammal. Det jobbigaste med nätterna är dock att inte kunna lämna över till någon. Om jag tröttnar någon timme så är de bara att bita ihop och köra på. Jag får nu inte längre gå på toaletten själv, att duscha längre än 2 min är otänkbart och laga ordentligt mat finns inte heller i denna värld. Men gud vad jag älskar min otroligt fina dotter. Och jag skulle faktiskt vara uppe flera nätter i rad för hennes skull... Bara inte i natt.

(Hannah har nu sovit sen kl 4, och nu är klockan snart 7. Ni kan ju i alla fall tänka på mig i natt)

Ett par dagar.

Nu har Hannah hunnit bli några dagar äldre än sist och hennes utveckling har nu sparkat igång ordentligt. Hon står med hjälp av stöd i mammas knä o följer med ljud och rörelser med blicken. Hon försöker nu också prata med mig och göra sig förstådd på annat sätt. Det är verkligen en otrolig resa som vi gett oss ut på.

Vi hade besök i helgen och igår sprang de folk här hela dagen. Vi älskar dock sällskap men de märks tydligt på Hannah när hon börjar bli trött.

Men känslan av att inte kunna ge henne tillräckligt har vuxit dag för dag och ibland oroar jag mig för vad hon ska säga och tycka om ett par år. Att inte veta hur jag ska stimulera henne tillräckligt är också svårt, för de får ju heller inte blir för mycket. Men när hon ler mot mig, så försvinner alla oroligheter o allt som finns är hon..
Tänk att de kan vara så fantatiskt att vara mamma. Men tänk om man skulle få sova en natt...