Nu har Hannah hunnit bli några dagar äldre än sist och hennes utveckling har nu sparkat igång ordentligt. Hon står med hjälp av stöd i mammas knä o följer med ljud och rörelser med blicken. Hon försöker nu också prata med mig och göra sig förstådd på annat sätt. Det är verkligen en otrolig resa som vi gett oss ut på.
Vi hade besök i helgen och igår sprang de folk här hela dagen. Vi älskar dock sällskap men de märks tydligt på Hannah när hon börjar bli trött.
Men känslan av att inte kunna ge henne tillräckligt har vuxit dag för dag och ibland oroar jag mig för vad hon ska säga och tycka om ett par år. Att inte veta hur jag ska stimulera henne tillräckligt är också svårt, för de får ju heller inte blir för mycket. Men när hon ler mot mig, så försvinner alla oroligheter o allt som finns är hon..
Tänk att de kan vara så fantatiskt att vara mamma. Men tänk om man skulle få sova en natt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar