Örebro Universitet

På något konstigt sätt så vet Hannah precis när det gäller att vara tyst. Hon kan skrika hur mycket som helst om vi är hemma, hos mormor och morfar eller om vi bara är på promenad. Men när vi jobbar, sitter i möte eller som idag är på inskrivning på¨universitet då är hon hur tyst som helst. Hon satt på magen och såg ut som den lilla ängel hon innerst inne är. Hon satt där tryggt och sög i sig all den uppmärksamhet hon fick. Alla som ohhade och aahhade så fort hon sa ett litet ljud.
Mamma var oerhört stolt, igen, över sin tysta lilla ängel.

Hannahs små röda prickar i ansiktet går upp och ner, värre vissa dagar och då får man ständigt fundera på vad man har ätit som kan ha orsakat detta. Men hon verkar inte lida alls utan tittar på en med stora ögon man tvättar henne.

Nu är de dags för mat, igen. Mina bröstvårtor mår inte alls bra av detta ständiga ätande...