Hannah kom den 26 juli 01,14. Just det klockslaget kom att förändra hela mitt liv, men även Hannahs. Helt plötsligt dumpades ett litet barn i min famn som hade legat tryggt i mammas mage i nio månader. Nu skulle jag, JAG, hålla denna lilla krabat vid liv. Ensam. Men allt eftersom dagarna gått och Hannah faktiskt har klarat sig till 1måndas sträkcket så måste jag ju göra nånting rätt. Gud vet vad..
Men våra dagliga promenader och bakande på nätterna gör så att även dagarna går och livet börjar kännas lite lättare för var dag som går. Hannah ler nu mot en när man säger något roligt eller gör udda ljud. Hon klarar också av att ligga på mage och lyfta upp huvudet. Mamma kunde inte vara stoltare över sitt lilla underverk...
Mamma själv har dock tappat allt fokus på sig själv och kan ägna timmar åt sin lilla ängel som sover i famnen. Det kommer nog bli jobbigt när denna lilla bubbla spricker och man måste så öga med öga mot verkligheten. Jag fasar fortfarande över att åka buss med henne för att hon mitt under resen ska börja med ett av sina utbrott och vägra sluta skrika. Att gå och handla görs bäst efter förmiddagsmaten då hon är som tröttast. För tänk om hon blev hungrig på ica, då skulle ni hitta mig bland barnmaten och blöjorna med bröstet i vädret o Hannah hängandes där...
2 kommentarer:
oh hoppas den här uppdateras lite oftare än din förra hörrududu. Jag lär ju klaga om uppdateringarna blir för få ;)
Lilla fina Hannah! Kul med en blogg, hoppas på mycket trevlig läsning :)
Kram
Skicka en kommentar