Dagen.

Dagen i dag började bra. Fick upp den alldeles nya sängen, så nu hoppas jag verkligen att få lite mer sömn än innan. Hannah verkar dock osäker till den nya stora saken som står mitt i vårt sovrum. Vi hann med att tvätta några maskiner innan vi gick iväg till mormor och morfar. Vi åt och drack (ja, precis som i sången) jag drack till och med ett litet litet glas vitt vin. Bara för att få känna smaken..

Dock har kvällen varit ett enda virre varv av tårar och skrik. När vi kom hem kring kl 8 så vägrade Hannah att varken äta eller sova. Vi testade alla knep som jag har i min bok, gå amma, låta henne suga på nappen för att få igång suget, vi låg ner, vi satt upp, i soffan och i sängen. Inget av detta hjälpte, och för en som inte har barn, så är denna känsla den mest jobbiga och frustrerande som man kan ha. Till slut vet man varken ut eller in, bak eller fram. Till slut grät även jag med Hannah i famnen då man blir helt slut och förtvivlad. Som tur är, har jag en underbar familj som stället upp. Och styvpappa satte sig på cykeln för att köpa ersättning, då Hannah kanske inte får i sig tillräckligt med mat från mig. Men den var hon inte alls intresserad av, utan när även morfar satt i soffan så kunde hon slappna av, andas och äta från mig. Nu ligger hon dock i vår nya säng och sover efter nån timmes krig även där. Men usch vad man känner sig som en dålig mamma när man inte kan mata sitt barn. Man når liksom en gräns då man inte vet vad man ska göra, jag skulle aldrig kunna skada Hannah. Men jag skulle samtidigt aldrig fixat de om hon hade haft kolik...

Nu ska jag sluta titta på Beck för ett barn blev precis kidnappat. Ont i hela kroppen...