Det finaste

Min mamma och jag alltid pratat väldigt mycket. Vi har allt som oftast stått väldigt nära varann och det är jag otroligt tacksam över idag. Vi har en alldeles speciell relation som inte går att hitta någon annanstans. När jag tittar på Hannah så kan jag bara be att vi också får en alldeles speciell relation. Jag vill att hon alltid ska kunna komma till mig och att vi alltid ska kunna prata med varann. Mamma sa också att man har ingen aning om den kärlek man får till sitt barn. Den faktan har jag alltid skrattat åt, hur kan man älska nån som inte gjort nånting? Nu räcker de ofta med att jag tittar på Hannah för att den gränslösa kärleken kommer fram. Det räcker med ett ögonkast och ett litet leende för att jag ska inse att hon är mitt allt. Det finns liksom ingenting som kan förbereda en för den känslostorm man går igenom. Alla känslor man någon gång kännt i kroppen bubblar upp i tid och otid.
Men de spelar liksom ingen roll. För de finaste jag har är Hannah.