BVC.

Idag har de varit full fart framåt. Först tog vi sovmorgon och låg i sängen och pratade till långt in på förmiddagen. Hannah fick i dag sina första sprutor i låret, men som den kämpe hon är så blev inte alls mycket skrik. Men de gjorde otroligt ont i mig...

Sen bar de iväg till jobbet och ett kort möte. Klockan ett möte vi upp Cissi för lunch och shopping. Köpte faktiskt en klänning till mig. Bilder kommer i morgon. Hittade söta klänningar till Hannahs namngivningscermoni, men vet inte riktigt vad hon kommer ha för storlek då. Så vi avvaktar.

Har funderat på att klippa mig. Och tanken på att klippa mig kort har förekommit. Folk har kommit med en väldig massa åsikter och tankar. Men jag har inte givit upp denna tanke på en praktisk frisyr. Till idag. Då jag fick se vad jag inte vill bli. Som Gabrielle i desperate housewifes.
Så, nöjda nu?

Mat.

Sitter och försöker komma på bra maträtter. Med bra mat menar jag snabb, nyttigt och INTE halv eller helfabrikat. Hannah vägrar ju sitta i babysittern i mer än 10 min och så lätt är de inte att laga mat med henne på magen. Pratar med A samtidigt som jag letar recept. Hon säger åt mig att sluta vara duktig. Kanske ligger nåt i de...

Det är vid såna här tillfällen de är jobbigt att vara ensam, då ingen annan kan ta över för 20 min så man kan laga ordentlig mat. Men tänk sen när Hannah niger och säger tack för maten, då är de JAG som ligger bakom.

Bilder.

Känner att jag inte kommer att ha tid och blogga i kväll. Så här kommer vår dag i bilder.

Jobba.

Det är inte lätt att jobba, Hannah visar upp sin protest genom att sova, På mitt skrivbord.

Tänder.

Jag tror att min lilla ängel börjar få tänder. Hon dreglar, är kinkig, varm och allmänt trött. Jag blir så orolig när hon sover mer än hon brukar och inte är på sitt vanliga glada humör. Men jag hoppas de går över snart.

Jag är också såå tacksam över min familj. Att jag verkligen har en familj som stället upp för mig. Utan att ställa frågor, utan att ifrågasätta så kommer de springade till min hjälp. Och jag kunde inte vara mer lycklig över att de finnss i mitt liv. Ni är fantastiska.

Så, dagen idag då? Mamma och min räddare Bengt kom och satte upp tvn och en hylla i mitt/vårt sovrum. Mamma tog Hannah så jag fick lite avlastning. Sen la vi oss i vår nya säng och sov lite middag. Lagade lite mat och sen kom Jonna och Cissi. Vi bakade paj och mös en sund i soffan. Cissi ploppade upp en supp i Hannahs rumpa så hon skulle slappna av lite...

Sen har vi mest gått omkring då Hannah inte riktigt vill sitta ner, men efter att vi legat en stund och myst i sängen så somnade hon. Min lilla ängel...

Dagen.

Dagen i dag började bra. Fick upp den alldeles nya sängen, så nu hoppas jag verkligen att få lite mer sömn än innan. Hannah verkar dock osäker till den nya stora saken som står mitt i vårt sovrum. Vi hann med att tvätta några maskiner innan vi gick iväg till mormor och morfar. Vi åt och drack (ja, precis som i sången) jag drack till och med ett litet litet glas vitt vin. Bara för att få känna smaken..

Dock har kvällen varit ett enda virre varv av tårar och skrik. När vi kom hem kring kl 8 så vägrade Hannah att varken äta eller sova. Vi testade alla knep som jag har i min bok, gå amma, låta henne suga på nappen för att få igång suget, vi låg ner, vi satt upp, i soffan och i sängen. Inget av detta hjälpte, och för en som inte har barn, så är denna känsla den mest jobbiga och frustrerande som man kan ha. Till slut vet man varken ut eller in, bak eller fram. Till slut grät även jag med Hannah i famnen då man blir helt slut och förtvivlad. Som tur är, har jag en underbar familj som stället upp. Och styvpappa satte sig på cykeln för att köpa ersättning, då Hannah kanske inte får i sig tillräckligt med mat från mig. Men den var hon inte alls intresserad av, utan när även morfar satt i soffan så kunde hon slappna av, andas och äta från mig. Nu ligger hon dock i vår nya säng och sover efter nån timmes krig även där. Men usch vad man känner sig som en dålig mamma när man inte kan mata sitt barn. Man når liksom en gräns då man inte vet vad man ska göra, jag skulle aldrig kunna skada Hannah. Men jag skulle samtidigt aldrig fixat de om hon hade haft kolik...

Nu ska jag sluta titta på Beck för ett barn blev precis kidnappat. Ont i hela kroppen...

Mammaledig.

Vi tog faktiskt en dag till. En dag till av slappande och promenerande. Det är skönt att få knyta an till Hannah att få se henne utvecklas och verkligen följa med henne på den resa hon gör. Visa henne att jag finns här, varje dag. På bilden är vi på väg ut på en promenad och handling. Min lilla isbjörn.

Igår så rakade jag benen för första gången sen Hannah föddes. Jag tror de är viktigt att försöka behålla sin kvinliga sida även om man är mamma också. Inte för andras skull, för vem ser mina ben denna höst, utan för mig egen. Försöka komma tillbaka till den personen jag var innan förlossning och barn. Jag kommer aldrig bli densamma igen, men ändå få vara mig själv. Jag försökte en kväll att plocka ögonbrynen. Jag hann med ett innan Hannah bestämde sig för att de var dags för mat. Dagen efter såg jag lite rolig ut på jobbet.. Men de bjuder jag på.

Imorgon blir de jobb och sen ikea. Hoppas verkligen att få hem en ny säng så jag kan sova ordentligt. Vore så himla skönt att få effektiva timmar när de väl blir av.
Sen ska jag försöka flörta in mig på mat hos mormor och morfar om de inte blir för sent.

Sova.

Idag har jag tagit mammaledig. I mina termer betyder det att jag tog ledigt från omvärlden och var inne med min älskade dotter. Vi stod på standby om vi skulle behövas nånstans, men annars tog vi de bara lugnt. Vi har myst, lekt, badat och provat hoppgungan. Vi har lagat mat och tittat på tv, sovit på konstiga tider och pratat en hel massa. Det var vår dag.

Börjar bli trött, i både kropp och själ. Varje dag är de någon som har nånting och säga till om hur jag lever mit liv med Hannah. Det är alltid någon som har en åsikt som behöver yttras eller en blick som behöver kastas emot oss. Men då behöver man dagar som i dag, då man tar avstånd från hela världen för att återgå till de viktiga. Hannah.

Säng.

Jag är fortfarande i säng-letar-fasen, så är de någon som har en säng övers gärna en bred. Så hör av er till mig. Jag skulle titta på en säng idag, men han var otrevlig och inte hemma, så de sket sig.

Idag har vi varit hos familjeärtten, vilket var ett äventyr i sig. Träffade en äldre dam som ställde alldeles för närgågna frågor. Tur att Jonna var med och kunde stå upp för mig.

Sen så jobbade vi med Tant Bettan till klockan tre då Hannah informerade oss om att nu var de minsann bra och att hon ville hem. Bettan var underbar som tog Hannah på en promenad så jag fick sova en halvtimme, men sen ringde även hon och sa att Hannah med sitt gälla skrik sa att det var dags för mat och hemgång. Och visst var de så, efter mat och lite gulligull så var hon på bra humör igen. Sen åkte vi till ÖB och fynade påsar och tvättlappar.

Och idag måste de vara rekord, klockan är 19,36 och Hannah ligger ensam och sover. Det värst var att jag hade sett framemot att ligga och mysa ett tag med henne ikväll, men hon slockande så fort hon fick i sig lite mat.

Nej, imorgon blir de nog ett besök hos tjejen i tvättstugan. Hoppas bara de är ok...

Staden

Klockan sex började vår dag även i dag. Vi gick upp när de fortfarande var mörkt, vilket inte kändes så roligt. Vi pratade med alla tjejor i telefon innan klockan hann bli 10. Vilket inte är så vanligt, förutom med mig då. Vi är vakna dygnet runt känns de som.
Vi tog oss sedan upp på stan och mötte upp Lottis vid tåget. Vi sprang in på Panduro, den affären älskar jag nu för övrigt, och köpte saker till Hannahs namngicningscermoni inbjudningar. Nu blev de många långa ord. Lotta hjälpte till att skriva dom, och jag ska försöka lägga dom på lådan innan måndag.

På kvällen har de varit tjejmiddag hos Cissi. Även Jonna och Lotta var där, och jag + Hannah givetvis. Hannah var en ängel genom hela maten tills klockan blev 9, då gav hon upp och fick ett av sina utbrott. Hon skrek hela promenade hem som tar cirka 20 min. Det gjorde ont i hela min själ att inte kunna ta upp henne, men de skulle bara ha orsakt ännu mer smärta då de regnade hela vägen hem. Men nu ligger hon tryggt i min säng och sover. Jag måste verkligen köpa en större säng...
Längtar tills nästa lön!!