Typiskt

Jag hade lagt Hannah precis som vanligt. Samma kvällsrutiner och samma mat som hon alltid fått. Men för nån halvtimme sen så kräktes min älskade dotter. Och inte lite heller, jag kunde se de hon fick till frukost i morse. Hela hon, sängen och snuttefilten var dränkt i hennes kräks och hon kunde inte sluta skrika. Det är vid just såna tillfällen man dels vill vara två. Någon som kan bädda rent sängen och någon som kunde trösta och byta på Hannah. Man önskar också att man kunde prata med någon, be någon om råd eller bara sitta och diskutera med om vad som kan vara fel. Inte svarar heller Cissi eller min mamma. Men nu sover hon igen. Så de kanske inte var så farligt...?

Fina söta i soffan en morgon.