Lite dåligt.

Ni vet hur de är. Jag är faktiskt ensamstående mamma. Jag är också student. Kollega till mina arbetskamrater. Jag jonglerar mitt barn, mina studier och mitt jobb. Hela tiden, de slutar aldrig. När man sen blir sjuk om och om igen så tappar man liksom gnistan. Jag har nu tappat den gnistan som jag hade i början av hösten. Jag var exalterad över att kunna hantera så många bollar i luften samtidigt. Att inte vara beroende av någon utom mig själv. Jag försörjer mig och mitt barn, helt själv! Jag försöker samtidigt hinna med ett kärleksliv, vara en vän och en bra dotter till min mamma. Men ibland blir de för mycket. Som idag. En dag som denna då man bara vill lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet. En dag då man bara vill vara själv, eller ompysslad. Jag får ångest för att jag inte kan leka med Hannah, att hon inte får ett lagat mål mat varje kväll och att hon får se sin mamma må dåligt.

Men någonstans måste de kanske vara ok. Jag erkänner nu att jag mår dåligt, jag som aldrig erkänner de! Men nu är jag sjuk och känner att jag inte klarar så mycket mer motgångar just nu.

Tänkte bara ni ville veta. Så är jag oförskämd, tråkig eller rent av aggressiv. Så hoppas jag att ni förstår.